Dutch 1883-1931 Dutch painter, architect, designer and writer. He was officially registered as the son of Wilhelm Kepper and Henrietta Catharina Margadant, but he was so convinced that his mother second husband, Theodorus Doesburg, was his father that he took his name. Little is known of his early life, but he began painting naturalistic subjects c. 1899. In 1903 he began his military service, and around the same time he met his first wife, Agnita Feis, a Theosophist and poet. Between about 1908 and 1910, much influenced by the work of Honor Daumier, he produced caricatures, some of which were later published in his first book De maskers af! (1916). Also during this period he painted some Impressionist-inspired landscapes and portraits in the manner of George Hendrik Breitner. Between 1914 and 1915 the influence of Kandinsky became clear in such drawings as Streetmusic I and Streetmusic II (The Hague, Rijksdienst Beeld. Kst) and other abstract works.  Related Paintings of Theo van Doesburg :. | Compositie voor glas in lood | Boer | Composition I (Stil Life). | Geabstraheerd stadsgezicht [afkomstig uit schetsboek 13] | Two dogs. |
Related Artists:
Lambdin, George Cochran
American Painter, 1830-1896 American painter. He was a son of the portrait and landscape painter James R. Lambdin (1807-89), who had founded a museum in Pittsburgh in 1828 and directed the Pennsylvania Academy of the Fine Arts in Philadelphia from 1845 to 1864. George Lambdin studied with his father and began exhibiting at the Pennsylvania Academy in 1848 and at the National Academy of Design, New York, in 1856. In the mid-1850s he travelled, probably to Munich, Paris and Rome. His early works were sentimental genre paintings, the best known of which are Our Sweetest Songs (1857; New York, N. Acad. Des.) and the Dead Wife (The Last Sleep) (exh. 1858; Raleigh, NC Mus. A.). The latter was shown at the Exposition Universelle in Paris in 1867 together with one of his depictions of a Civil War subject, Consecration, 1861 (1865; Indianapolis, IN, Mus. A.). In 1868-9 he was at the Tenth Street Studio Building, New York, where he continued to exhibit anecdotal genre, especially childhood subjects, as in The Pruner (1868; Boston, MA, Mus. F.A.). He was elected an Academician by the Pennsylvania Academy in 1863 and by the National Academy of Design in 1868. In Germantown, after a short trip abroad in 1870, Lambdin turned to floral studies, especially of roses from his own garden. Some of his floral still-life subjects were conventional table-top arrangements in glass or ceramic vases, but most were paintings of blooming plants and shrubs as they grow in nature or in garden pots, their foliage and blossoms silhouetted against blue sky or a neutral wall, as in Autumn Sunshine
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
dierec bouts
c. 1415-1475 He was an Early Netherlandish painter. According to Karel van Mander in his Het Schilderboeck of 1604, Bouts was born in Haarlem and was mainly active in Leuven (Louvain), where he was city painter from 1468. Van Mander confused the issue by writing biographies of both "Dieric of Haarlem" and "Dieric of Leuven," although he was referring to the same artist. The similarity of their last names also led to the confusion of Bouts with Hubrecht Stuerbout, a prominent sculptor in Leuven. Very little is actually known about Bouts' early life, but he was greatly influenced by Jan van Eyck and by Rogier van der Weyden, under whom he may have studied. He is first documented in Leuven in 1457 and worked there until his death in 1475.